Matchen började bra, och vi tog ledningen med 1-0 efter att matilda slagit ett inlägg som till slut hamnade i rätt kasse. Därefter gör Lindsdal 1-1, 1-2 och slutligen 1-3 precis innan halvtid. Många deppiga huvuden i omklädningsrummet vill jag lova. Men visst hade vi gett oss sjutton på att fortsätta kriga.

I andra halvlek tog vi tack vare Lina M upp underläget till 2-3, men bara minutrarna efter fortsatte de att öka på ledningen till 2-4. Det var hektiskt och stressat på planen med många felpass och omställningar. Men vi gav oss inte. Vi fortsatte att slita och spela för varandra.

När catja satte sitt 3-4 mål i 60minuten kände man att det fortfarande fanns hopp. Lina blir rejält kapad och vi får frispark tio meter utanför straffområdet. Lina B slår utan konstigheter in bollen fint i krysset. 4-4.

Att först vända ett 1-3 underläge och därefter ett 2-4 underläge, det var starkt, riktigt starkt. När vi med 4 minuter kvar dessutom lyckas hålla hela laget uppe och på så sätt sätta deras försvar i underläge gjorde att man fick en kick till att våga och vinna.

Jag ropade till mig bollen strax utanför straffområdet och tack vare den enda finten jag någonsin lyckats lära mig ta mig in några meter och testa skott. Jag är verkligen ingen skytt, så den måste ha kommit från övre makter ;) Men det blev mål och det utbrast en enorm glädje såhär en sommarkväll på Gröndal.

Stämplingen strax därinnan kändes plötsligt inte lika mycket, och de 4 sista minutrarna kändes som en evighet. Men till slut blåste domaren av matchen och vi sjöng "du ska få kalsonger blå" tills rösterna inte orkade mer. Vi bevisade att man aldrig ska ge upp, och denna gången belönades vi med vinst och 3 viktiga poäng. Dethär är en av de bättre vinsterna, och jag kan fortfarande inte sluta njuta!