Hej på er. Jag ska försöka att hålla bloggen uppdaterad som vanligt, trots tusen tårar och funderingar i huvudet. Men ni får ha lite överseende med det. Just nu känns det bara skönt att få gråta, må bra och sedan gråta lite till. Är på något sätt ganska tacksam över att vara kvar här i Oslo, så att man får lite distans till det hela. Pratade i alla fall precis med mamma och pappa och vi var överens om att ta en dag i taget och hålla våra tummar tills dom är blåa och värker av kramp. För det hela är en kamp, och tillsammans ska vi se till att farmor vinner den. 

 

Jag är så tacksam för alla fina människor jag har omkring mig, som bryr sig och visar sitt stöd. Vill bara trycka ihop er i en klump och krama sönder er. All kärlek i världen till er