Vet inte var jag ska börja..jag berättade i ett tidigare inlägg att farmor och farfar kom hem från canarie öarna i onsdags. Farfar hade känt sig lite dålig och blev inlagd på sjukhuset pga att de ansåg att han hade hjärtmuskelinflammation.

Ett dygn senare på torsdagen låg han fortfarande kvar på sjukhuset i Växjö med EKG test och slangar över kroppen. Här i Kalmar satt hela familjen och spelade spel, och strax innan nio ringde vi till farfar på sjukhuset för att kolla hur läget var. Han skulle precis gå och lägga sig, men trots att han var trött, pratade och skrattade han som att allt skulle ordna sig. Jag frågade när dedär dumma sjukhuset tänkte släppa ut honom, och han svarade att han tänkte rymma hem tills på måndag så alla vi kusiner skulle komma till växjö och fira jul tillsammans så som det var planerat. 

Farfar berömde mig alltid för mitt skrivande och sa att han såg fram emot att läsa mina rim som jag hade skrivit till pappas paket. 

När pappa väckte mig på julaftonsmorgonen dagen därpå och sa att farfar hade dött kändes det som att hela världen föll sönder. Dethär skulle bli den sämsta julaftonen någonsin.

Tanken var ju att farmor och farfar skulle komma och fira jul hos oss, men istället fick vi ta bilen och köra till växjö. Farfar dog vid halv två på natten, och farmor gick direkt upp till sjukhuset för att skälla lite på honom. Vi i familjen klarar oss de vet jag. Men farmor, hon behöver ju dig farfar.

Julmaten smakade inte alls lika bra som tidigare år. Kalle anka och alla andra disneyprogram var inte det minsta roliga, och stolen vid middagsmordet där du alltid satt kändes tommare än någonsin förr.

Var du tvungen att göra såhär mot oss? just på julafton :( den dagen då alla ska fira och vara tillsammans. Jag som hade sett fram emot denhär julen iår. Men nu blev ingenting som jag hade önskat. Den enda julklappen jag skulle önska mig iår var att du kom tillbaka.

och golfen som betydde mer än så mycket annat. Pappa sa att den dagen du inte längre kunde spela golf skulle inte vara värd att leva. Minns du den gången vi spelade på Mölle golfbana och jag gjorde min första birdie? du var så stolt att jag skulle få två glassar när jag kom hem.

Jag var tveksam till att fira julafton över huvud taget, men farmor sa att du skulle velat de. Så mitt i allt elände öppnade vi våra julklappar trots allt.
Alla vi barnbarn fick ett presentkort på 500kr som farmor hade skrivit. Där stod det att om vi pussade farfar på kinden och gav farmor en stor bamsekram skulle vi få utdelning av våra julklappspengar. 
Jag gav farmor den varmaste kram jag kunde och i smyg gav jag även dig en slängpuss upp till himlen.

Jag hade köpt örngott med världens bästa farmor och världens bästa farfar på. Farmor valde att sova inne i din säng för att få känna din lukt en sista gång.

Jag hann aldrig känna den. Men du ska vet att jag är så oerhört glad över att vi pratade i telefon en sista gång kvällen innan. Vi hade inte hunnnit spela färdigt spelet, men pappa tyckte att vi skulle ringa innan du hade gått och lagt dig. Det rörde sig om några minuter, kanske en halvtimme. Om vi hade ringt senare kanske vi aldrig hade hunnit prata, och att sitta med de skuldkänslorna idag hade jag aldrig klarat av.

Men jag trodde faktist aldrig att dedär telefonsamtalet skulle vara slutet. Det kändes faktist inte så. Du blev så glad över att vi hade ringt och sa att jag alltid hade varit en så omtänksam tjej. Men farfar, jag förstår fortfarande inte hur det kunde bli såhär..

Och farmor som hade köpt ett par skinnhandskar du skulle fått i julklapp. Istället gick dom till pappa..
Dagen efter när pappa och farmor var uppe på sjukhuset för att ta farväl en sista gång tog hon dig i handen.
Den var kallare än vanligt. Nu skulle du behövt dedär vantarna sa hon. Mitt i all sorg vet jag att hon sa det med glimten i ögat.

Jag följde aldrig med dit, utan valde att behålla de fina minnena vi har tillsammans. Men pappa sa att du såg fridfull ut, och att man till och med kunde se att du log.

Och vetdu? jag läste rimmen extra högt iår, bara för att du också skulle få chansen att gissa vad som fanns i paketet. Och kudden du skulle få, den ligger i farmors säng nu. Jag tror hon behöver den nu i början för att inte ligga sömnlös om nätterna.

Du har alltid varit så envis, vad det än gällde. Du hade bestämt dig att du skulle dö före farmor, just för att du visste att du aldrig skulle klarat dig utan henne. Och även denna gången fick du som du ville. Men du ville inte dö än, de vet jag. Det var alldeles för många år för tidigt. Men ibland blir allt inte alltid som man tänkt sig. 
 
Men jag har så fruktansvärt svårt att ta in dethär. Allting känns så overkligt på något sätt. Att hela världen, hela livet kan förändrars över 2 dagar. 2 jävla dagar :(

och jag skulle önska av hela mitt hjärta att du fanns kvar här med oss. Men vetdu vad jag tror? att detta inte är ett slut, utan en början på en värld vi inte vet någonting om.


sov så gott farfar ♥