Fick med mig en gosig tröja hem från stockholm som har tillhört min mormor Elvira. Hon dog i cancer för ca 3 år sedan, och fy vad jag kan sakna henne ibland. Jag älskade min mormor, hon var så lika hon och jag. Och vad det än gällde, stod hon alltid på min sida. fan vad arg jag blir när livet kan vara så orättvist och bara ta ifrån någon man älskar sådär. Men när jag provade denhär tröjan kunde jag fortfarande känna hennes mjuka doft, och för en kort sekund tänkte jag tillbaka på alla de kramar vi har gjort med dendär tröjan i mellan.
Det måste ha varit tusentals.