RUGBY 2011

Wilgot sitter och äter på mina nygjorda flätor ;* Alla tjejer i laget träffades ju nämligen på skolan idag för att fläta håret. Så nu har vi 7 stycken snygga inbakade flätor på skallen och ni kan ju gissa om jag som knappt har något hår ser flintskallig ut haha.. Imorgon ska det sprayas svart också, wiho!

Jag har precis packat klart väskan och försöker förbereda mig mentalt inför morgondagen. Men ni ska veta att känslan just nu inte ens går att beskriva! Jag kollar ner på mina träningspapper vi fick första gången efter att laget hade blivit uttaget. Jag minns att jag räknade igenom alla träningar och fick de till 44. 44 träningar lät som en evighet, men så nu är vi äntligen här.

Var och hämtade matchstället förut, och så fort jag kom hem till måns drog jag på mig det och sprang runt i lägenheten. Han undrade vad det var med mig, varför jag var så sprallig, och till slut kollade han på mig och frågade: filippa du är väl inte full?
(Nej lilla älskling, vi har haft alkoholförbud i en månad och inte bannemig tänker jag bryta det sista dagen.) Detta var innan han förstod att allt bara var nervositet. Tack och lov har nervositeten börjat lägga sig och för att inte ligga vaken hela natten ska jag där med också försöka sova så fort som möjligt.

Men först vill jag säga att under dessa veckor har jag fått uppleva mer än jag trodde. Har fått umgås med världens härligaste människor, som i princip blivit min andra familj. Vi har skrattat av glädje, vi har gråtit av ork, vi har ätit som monster, vi har skrikit till rösterna svikit och kämpat in till den sista dagen. Och denna dag, den är imorgon. Har varit blandade känslor men just nu vill jag bara snabbspola tiden och stå där i sporthallen. Höra underbara STAGG sjunga ljuvliga ramsor, njuta av varenda sekund av intåget och visa vilka det är som är där för att ta hem segern 2011.  

Men sist men inte minst, så ska jag imorgon övervinna min nervositet, min rädsla och allt som har med rugbyn att göra. Vi ska kriga tills vi står där med en dubbelsegern i handen. Man måste tro på det man gör, och det gör jag verkligen denna gången, för fyfan vad bra vi är. Jag är helt tom på ord så jag avslutar detta inlägg med att rikta mig till alla er som ska kolla på matchen imorgon, tjejer som killar, mammor som pappor, syskon som partners, jag ber er att njuta av denna match, för detta mina damer och herrar -detta är vårat år.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0