THERE IS SO MUCH LOVE I HAVE TO GIVE

För fyra år sedan cyklade vi tandemcykel på Öland till Adams sommarstuga. Grillade och badade i solnedgången vid Stora Frö. För fyra år sedan låg vi och trängdes på hans terass mitt i natten,kollade på stjärnorna och räknade hur många stjärnfall vi kunde se. För fyra år sedan var vi unga, dumma och hade hela gymnasietiden framför oss. Och nu är vi här, fyra år senare. Äldre men minst lika dumma. Jag bosatt i Oslo, Jonas i USA, Manne i Austarlien, Isac och Lucas i Asien och Malin och Rasmus hemma i Kalmar. Helt utspridda över hela världen. Känns så sjukt. Vi har ju så mycket gemensamt, så mycket minnen. Och det är väl tur det, så att man har något att kolla tillbaka på och minnas hur bra man har haft det.
 
Men ibland önskar jag att vi var tillsammans, hela gamla gänget. Saknar att Manne gör kaninen och drar alla stockholm boogie skämt. Saknar att Isac säger krabba och slänger halsduken lite lätt över axeln. Saknar hur Rasmus skriker till en anka att den inte är en av oss. Saknar när Lucas jämt överdriver med brudar cigg och alkohol. Saknar Jonas glaffsande vid matbordet. Saknar Malins pingvinögon. 
 
Detta får helt enkelt bli ett inlägg tillägnat er, vi ses allihop i vår ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0