Sitter i gråtande stund och skriver detta, men kände att jag var tvungen att skriva av mig lite.. Dethär har varit en otroligt omtumlande dag.. Började med en lång pw i ett soligt Oslo innan jag kom hem och satte mig med en kaffe på balkongen. Tanken var att jag skulle jobba 14-22 på Grunerlökka och därefter fira en ledig lördagnatt med vin och utgång. Sedan ringer mobilen och jag blir så glad när jag ser att det står farmors nummer på displayen. Men det var inte farmor i andra luren, utan hennes granne. Hon berättade att de hade hittat min farmor medvetslös i trädgården och var påväg till sjukhuset. Grannen hade gått in i farmors lägenhet och sett mitt nummer på hennes anslagstavla och ringt första bästa nummer.. så det var bara en slump att de ringde just mig. Jag fick panik när varken mamma eller pappa svarade i sina mobiler och fick ringa runt till halva släkten och berätta vad som hade inträffat. När jag väl fick tag på mamma och pappa satte de sig i bilen påväg till Växjö, och nu flera timmar senare har de konstaterat att hon har fått en stroke :( Jag vet inte vad jag ska ta vägen, känner mig bara så hjälplös, chockad och otroligt ledsen att jag inte kan vara med henne och resten av de anhöriga på sjukhuset ♥ Jag vet att jag inte hade kunnat göra något även om jag var på plats, men fan vad jag bara vill vara där, just nu. 

 

Kan fortfarande inte inse vad som har hänt, vi som hade planerat att göra så mycket i vår, hon jag och edde. Hon har blivit förlamad på halva sidan av kroppen, förlorat talet och har svårt att svälja, men mer än så vet jag inte hur läget är..Men jag är rädd, så otroligt rädd att jag aldrig kommer få min riktiga farmor tillbaka. Efter att farfar gick bort kändes det som att halva farmor tinade bort, men nu efter två år kändes det äntligen som att hon hade fått lite livsglädje tillbaka, och så händer dethär :( Nu är det bara att jobba utifrån här och nu och hoppas på att allting ordnar sig. Lilla lilla farmor, älskar dig så att hjärtat gör ont